Varför tror skribenterna i våra stora datortidskrifter att det stora problemet med bredbandsutbyggnaden är att det saknas tjänster i nätet? Varför tror de stora teleoperatörerna att vi vill ha mobila enheter som förutom att överföra tal, kan kommunicera med hela 100kb/s till en kostnad som är flera tiopotenser dyrare än motsvarande fast Internetaccess? Varför placeras det datorer med ett uppringt 33,6kb/s modem i telefonhytter i anslutning till hotellreceptioner etc som kan brukas till en ringa kostnad av 50 SEK per halv timme? Detta är bara en handfull iakttagelser som jag har gjort sista tiden. Listan kan göras mycket längre. I mina ögon har så väl “förståsigpåarna” i media och infrastrukturbyggarna missat en väsentlig sak. Konsumenten.
Tack och lov, så finns de några undantag. Det händer att jag lyckas hitta ett hotel som har rum med “ett hål i väggen”. Dvs ett vanligt Ethernet via ett RJ45 uttag och en anslutning till nätet som inte är förenat med en massa onödigt krångel (proxyservers, adressöversättningar, filter etc). Där denna service finns, så är tyvärr personalen i hotellreceptionen sällan införstådd med vilka faciliteter som de kan erbjuda gästen. Men, det gäller att stå på sig. I värsta fall får man själv gå ned och patcha i källaren…
Det finns några fler bra exempel. Närmast tänker jag på det mobila Ethernet som bland annat byggs upp på våra storflygplatser. Men, varför skall det behöva kosta tusentals kronor per månad för att utnyttja denna tjänst?
Det vi konsumenter önskar är en snabb, stabil och enkel access till Internet som inte kostar skjortan. Det är orimligt att accessen i flera fall kostar lika mycket som att äga en bil per månad. Vi är van vid kostnadsläget för telefonin och faktum är att det inte kostar mycket mer att producera en schysst Internet access. Oavsett om den är fast eller mobil.
“Förståsigpåarna” i media kan vara lugn, i takt med att vi får infrastrukturen på plats, så kommer det nya tjänster. Släpp den bollen så länge. Inse i stället att vi i dagsläget inte brinner för några nya tjänster. Det som lockar, är möjligheten att utföra samma saker som en anslutning på kontoret medger. Tekniken för att göra accessen säker finns och fungerar. Men, utbyggnaden av infrastrukturen haltar. Inte blir det bättre att det läggs fram utredningar och att det fattas politiska beslut som gör dagens “rallare” (infrastrukturbyggare) förvirrade. Politiska beslut som i flera fall är påhejade av vår tids självutnämnda profeter (som tack och lov fått mindre plats i media i år).
Vad kommer att hända med den 3G (UMTS) utbyggnad som nu är inledd? Vill vi som konsumenter ens ha den? Är vi beredda att betala för den? Redan nu tvekar många att använda GPRS. En annan fråga man skall ställa sig är om mobiltelefonioperatörerna är bäst lämpade att bygga en infrastruktur för Internet? Internet och telefoni är trots allt helt skilda ting, även om inte telefonioperatörerna vill inse det.
Bara för att lägga lite mer ris på elden, så pågår ett rikstäckande bygge av en parallell enkelriktad infrastruktur som enbart kan överföra radio och TV. Tänk om dessa medel tillfördes bygget av en enhetlig infrastuktur. Visst går det att överföra radio och TV över IP, även om Kulturdepartementet och Robert verkar tvivla på detta.
Det är dags för infrastrukturbyggare (läs operatörer, fastighetsbolag, energibolag mfl) att få upp ögonen för våra behov. Visst låter IT-kommisionens visonen bra, att alla skall ha 5Mb/s access till Internet 2005. Men, vi kommer aldrig att nå tid om infrastrukturbyggarna inte fokuserar på rätt saker.
Gör det enkelt. Ge oss en anslutning. Strunta i tjänsterna!
© 2001 Thomas Nilsson, Certezza AB
Thomas Nilsson
